Några reflektioner om Storyline som
arbetssätt
När
vi startade kursen om hållbar utveckling hade jag inga tidigare erfarenheter av
att arbeta med Storyline. Dock fanns det ett vagt minne i bakhuvudet om att jag
stött på denna metod i tidigare kurslitteratur. Jag fastnade då för
beskrivningen av hur Storyline-arbete ser ut, och tänkte att ”det här skulle
vara spännande att sätta sig in i ytterligare”. När denna möjlighet nu uppstod
var det med lust och förväntan jag dök in i projektet.
Storyline som
pedagogisk metod
I
Storyline-arbetet får barnen möjlighet att utveckla sin förmåga att samarbeta genom
att arbeta i smågrupper, där de tillsammans för arbetet framåt, och söker och
skapar kunskap (Storyline, u.å). Under
Storyline-arbetet får barnen även möjlighet att öva sig i att göra sin egen
röst hörd, vilket jag tänker inte är lika självklart för alla, samt att visa
hänsyn till varandras tankar, åsikter och perspektiv. Läroplanen för förskolan,
Lpfö98 (Skolverket, 2010) belyser vikten av lustfyllt lärande, delaktighet,
samarbete samt att barnen får utveckla sin förmåga att förstå och handla efter
demokratiska principer i förskolan. Dessa viktiga aspekter tänker jag kan och
ska vara tydliga och få utrymme när man arbetar med en Storyline tillsammans
med barnen. Att ha ett arbetssätt som utmanar
barnen vidare i sina egna tankar och i deras lärande på ett lustfyllt, kreativt
och framförallt demokratiskt sätt känns som en självklarhet. I arbetet med
Storyline är barnen aktiva i sitt eget lärande med hjälp av att pedagogen
ställer öppna frågor; nyckelfrågor
(Storyline, u.å.). Björklund (2014) menar att frågor som pedagogen ställer ska
öppna upp och vidga barnens uppmärksamhet, inte rama in och begränsa. Barnens
tankar och funderingar ska på ett demokratiskt sätt driva arbetet framåt, som Björklund
belyser är demokrati en oerhört viktig del av ett hållbart samhälle.
Mitt lärande
Det
har varit väldigt givande och spännande att i studiegruppen få skapa en egen Storyline,
jag har själv lärt mig mycket under arbetet med
vår berättelse om källsortering. Att använda denna pedagogiska metod i
barngrupp i mitt kommande yrke ser jag som en spännande utmaning, då jag ser
det som ett givande och lustfyllt arbetssätt där barnen får möjlighet att vara
delaktiga och driva arbetet framåt! Att använda sig av estetiska uttryckssätt
och låta barnen vara kreativa samt använda sin fantasi i sitt lärande på detta
vis tänker jag är viktigt. I och med att det finns möjlighet till väldigt varierade
aktiviteter när man skapar en Storyline tillsammans blir det möjligt att lyfta
fram allas olika ”starka sidor”, vilket jag menar är av största vikt för
barnens uppbyggnad av en positiv självbild. Alla ska få känna sig kompetenta! En
annan fördel som jag ser att Storyline-arbetet ger möjlighet till är att man lära
både med och av varandras erfarenheter och tankar (både vuxna och barn), då man
utgår från de förkunskaper som finns i gruppen. Det som jag främst upplevde som
en utmaning var att hålla nyckelfrågorna öppna, och inte ha en egen
förutbestämd tanke om vad barnen ska/kan/borde komma fram till. Att agera
medforskande, stöttande och vara med för att utmana är de uppgifter jag har som
pedagog i Storyline-arbetet. Vidare tänker jag att det är ett spännande och
konkret sätt att avsluta en Storyline med en high-point (Storyline, u.å.), där man kan ”knyta ihop säcken”
tillsammans med barnen!
/ Anna Fredriksson
Referenslista:
Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar
utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Skolverket (2010). Läroplanen
för förskolan Lpfö 98/10. Hämtad: 2016-01-05. Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar