High-Point

  

           Bild: https://lidkoping.se/boende-och-miljo/avfall-och-atervinning/atervinning/sopsortering/


Som avslut och High-Point av vår Storyline planerar vi ett besök till kommunens återvinningscentral, där barnen får en guidad tur av personalen. Spännande att se hur mycket skräp och sopor som samlas där från alla hushåll i kommunen, samt vad de gör med dem!

Reflektioner av Anna

Några reflektioner om Storyline som arbetssätt

När vi startade kursen om hållbar utveckling hade jag inga tidigare erfarenheter av att arbeta med Storyline. Dock fanns det ett vagt minne i bakhuvudet om att jag stött på denna metod i tidigare kurslitteratur. Jag fastnade då för beskrivningen av hur Storyline-arbete ser ut, och tänkte att ”det här skulle vara spännande att sätta sig in i ytterligare”. När denna möjlighet nu uppstod var det med lust och förväntan jag dök in i projektet.

 

Storyline som pedagogisk metod

I Storyline-arbetet får barnen möjlighet att utveckla sin förmåga att samarbeta genom att arbeta i smågrupper, där de tillsammans för arbetet framåt, och söker och skapar kunskap (Storyline, u.å).  Under Storyline-arbetet får barnen även möjlighet att öva sig i att göra sin egen röst hörd, vilket jag tänker inte är lika självklart för alla, samt att visa hänsyn till varandras tankar, åsikter och perspektiv. Läroplanen för förskolan, Lpfö98 (Skolverket, 2010) belyser vikten av lustfyllt lärande, delaktighet, samarbete samt att barnen får utveckla sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer i förskolan. Dessa viktiga aspekter tänker jag kan och ska vara tydliga och få utrymme när man arbetar med en Storyline tillsammans med barnen.  Att ha ett arbetssätt som utmanar barnen vidare i sina egna tankar och i deras lärande på ett lustfyllt, kreativt och framförallt demokratiskt sätt känns som en självklarhet. I arbetet med Storyline är barnen aktiva i sitt eget lärande med hjälp av att pedagogen ställer öppna frågor; nyckelfrågor (Storyline, u.å.). Björklund (2014) menar att frågor som pedagogen ställer ska öppna upp och vidga barnens uppmärksamhet, inte rama in och begränsa. Barnens tankar och funderingar ska på ett demokratiskt sätt driva arbetet framåt, som Björklund belyser är demokrati en oerhört viktig del av ett hållbart samhälle.

 

Mitt lärande

Det har varit väldigt givande och spännande att i studiegruppen få skapa en egen Storyline, jag har själv lärt mig mycket under arbetet med vår berättelse om källsortering. Att använda denna pedagogiska metod i barngrupp i mitt kommande yrke ser jag som en spännande utmaning, då jag ser det som ett givande och lustfyllt arbetssätt där barnen får möjlighet att vara delaktiga och driva arbetet framåt! Att använda sig av estetiska uttryckssätt och låta barnen vara kreativa samt använda sin fantasi i sitt lärande på detta vis tänker jag är viktigt. I och med att det finns möjlighet till väldigt varierade aktiviteter när man skapar en Storyline tillsammans blir det möjligt att lyfta fram allas olika ”starka sidor”, vilket jag menar är av största vikt för barnens uppbyggnad av en positiv självbild. Alla ska få känna sig kompetenta! En annan fördel som jag ser att Storyline-arbetet ger möjlighet till är att man lära både med och av varandras erfarenheter och tankar (både vuxna och barn), då man utgår från de förkunskaper som finns i gruppen. Det som jag främst upplevde som en utmaning var att hålla nyckelfrågorna öppna, och inte ha en egen förutbestämd tanke om vad barnen ska/kan/borde komma fram till. Att agera medforskande, stöttande och vara med för att utmana är de uppgifter jag har som pedagog i Storyline-arbetet. Vidare tänker jag att det är ett spännande och konkret sätt att avsluta en Storyline med en high-point (Storyline, u.å.), där man kan ”knyta ihop säcken” tillsammans med barnen!

 

                                                                                                                    / Anna Fredriksson

Referenslista:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Skolverket (2010). Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10. Hämtad: 2016-01-05. Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Storyline (u.å.) Hämtad 2016-01-05 från http://www.storyline.se

Storyline- Min reflektion

Jag vill lyfta fram att Storyline fungerar utmärkt som pedagogisk metod i förskiolan. Barnen får möjlighet att, utefter sina förutsättningar, förmågor och intressen, vara med att utforma berättelsens händelser och utifrån dem får barnen göra olika aktiviteter, experiment och lekar (Storyline.se).  Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlem (2012)  lyfter fram att om pedagogerna utgår från barnens intresse och tar vara på deras frågor så deltar barnen mer aktivt.  ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga” (Skolverket, 2010 s 10). Jag anser att när barn får möjlighet att arbeta med något tema utefter vad de är intresserade av kan de på ett bättre sätt känna att de kan vara med och påverka. Lärare och elever skapar en berättelse tillsammans. Berättelsen har en röd tråd där olika sammanhang skapas och detta kan fånga barnens uppmärksamhet och göra så att de känner ett engagemang i temat.  Olika karaktärer för berättelsen framåt och  barnen  får  möjligheten att fråga det de undrar över och vill veta mer om till dem (Storyline.se). Jag vill mena att karaktärer kan hjälpa barn att på ett kreativt och spännande sätt lättare lära sig om olika miljöfrågor. Forsberg-Ahlcrona (2012) beskriver att när barn får knyta an till karaktärer får de också en lättare förståelse för det valda temat eftersom det skapas en slags vänskap mellan barnen och karaktärerna. Barnen blir kompisar med dem och känner empati, vilket leder till att de vill hjälpa dem med de problem som uppstår. Karaktärerna i vår Storyline behöver hjälp med olika miljöfrågor och jag menar att barnen genom att de vill hjälpa dem att lösa problemen också lär sig mer om miljöförstörning. Genom vår Storyline utmanas barnen att hjälpas åt och diskutera miljöfrågor vilket också gör att de måste samarbeta på många olika sätt. Björklund tar upp samarbete och lyfter fram att vi lever på jorden tillsammans och därför bör hjälpas åt att ta hand om den (2015).   

Jag har lärt mig hur man kan arbeta med Storyline som ett arbetsätt i förskolan och hur man först måste planera och ha en grund som barnen kan bygga vidare på. Det var  givande att samarbeta i studiegruppen och komma på hur man kan arbeta med miljöförstörning och sortering och utefter n arbeta fram olika aktiviteter som kan utmana barnen på ett kreativt sätt. Jag tror att barnen i förskolan också uppskattar detta arbetsätt. Jag ser fram emot att som förskollärare få arbeta med Storyline i förskolan i framtiden.

Referenser:

Björlund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:  Studentlitteratur.  

 Engdahl, I, Karlsson, A, Hellman &  Ärlem, E. (2012)Lärande för hållbar utveckling – är det någonting för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken.http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf 

Forsberg-Ahlcrona, M (2012). Förskolans didaktik och dockan som redskap: kommunikation och skapande i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.    

Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98/10. Hämtad 2016-01-08 från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

www.storyline.se  

Mina reflektioner kring Storyline

I läroplanen för förskolan, Lpfö98 (Skolverket, 2010), lyfts det fram att ”utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter” och ”flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet.” (s. 9). Att arbeta med Storyline som pedagogisk metod i förskolan kan möjliggöra dessa aspekter av lärandet. Storyline är ett pedagogiskt arbetssätt där lärandet sker genom en berättelse – en fiktiv verklighet med karaktärer som barnen skapar, de involveras på så sätt och blir medskapare i arbetet som följer, men också i sitt eget lärande (Ranweg, 2007). Jag tror att detta arbetssätt kan öka barnens nyfikenhet och intresse för det som tas upp, som i vårt fall källsortering, då barnen själva får vara delaktiga i det som sker. Det möjliggör även aktiviteter som öppnar upp för bland annat kreativitet, samarbete och ökad självkänsla. Den positiva självkänslans grundstenar är nämligen tillhörighet, kompetens och att känna sig viktig (Sarathchandra, 2008), något jag vill mena att Storylinearbetet kan bidra till och lägger mycket fokus kring.

Storylinemetoden utgår från konstruktivismens teorier som bland annat innebär följande;

·       Lärandet är något aktivt som den lärande själv utför (dock i samspel). Det egna intresset och den egna fria viljan är då en förrutsättning.

·        Kunskap går inte att överföra utan det är individen själv som konstruerar  sin egen  kunskap i samspel med andra (Wretman, refererad av Storyline, u.å.).

Under arbetet med storyline insåg jag hur de öppna ”nyckelfrågorna”, frågor som ska driva arbetet framåt, var svåra att hålla just öppna. Utmaningen, och en lärdom jag tog med mig, var att inte styra arbetet för mycket och att försöka undvika tankar som; ”detta tycker jag att barnen ska lära sig”, ”detta är de nog intresserade av” eller ”så här får de det rätta svaret”. Att vi använde oss av fiktiva barn under arbetet kan dock har varit en bidragande faktor till denna problematik. Barnens intresse och fria vilja är som sagt en förrutsättning för barnets egna lärande (i enlighet med konstruktivismen), pedagogen finns med och medforskar, stöttar och utmanar snarare än den som ”lär ut”. Jag har uppskattat de tankesätt och den kreativa processen som Storylinearbetet bidrar till och ser fram emot att använda mig av Storyline som pedagogisk metod i mitt kommande yreksliv. 

/Tove Pettersson

Referenser:

Ranweg, S. (2007), Vad är Storyline? Hämtad 2016-01-07, från

http://nll.se/upload/IB/ku/nbmum/Avdelningar/Publika%20avd/Pedagogik/Megasystemet%20storyline/Vad%20%C3%A4r%20storyline%202.pdf).

Sarathchandra, K. (2008), Young children learning for sustainable development through traditional culture. I I. Pramling Samuelsson & Y. Kaga, The contribution of early childhood education to a sustainable society. (s. 111-115) Paris: UNESCO. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://unesdoc.unesco.org/images/0015/001593/159355e.pdf

Skolverket (2010), Läroplan för förskolan, Lpfö98. Hämtad 2016-01-08, från http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline (u.å.) Teori. Hämtad 2016-01-06, från http://storyline.se/om-storyline/teori/

Mina reflektioner kring storylinearbetet

Pedagogisk metod

Med storyline som pedagogisk metod utgår man från elevernas förkunskaper, deras kunskaper blir en resurs i arbetet (Storyline, u.å.). Att utgå ifrån barnens förkunskaper är något jag anser är väldigt viktigt när det gäller pedagogik, därför anser jag att det är bra att de i storyline arbetet lyfter fram detta. Storyline arbetet bygger på att läraren under arbetets gång ställer öppna nyckelfrågor som leder arbetet framåt och ger eleverna möjlighet att använda sin förståelse samt sin fantasi (Petri, 2008). Genom öppna nyckelfrågor utvecklas ett respektfullt förhållande mellan elev och lärare, då eleverna får komma med egna tankar och idéer, vilket även bidrar till att eleverna blir ansvarsfulla och initiativtagande (Storyline, u.å.). Detta anser jag kan kopplas till Björklund (2014) som menar att genom att vi ser barnen som kompetenta och fokuserar på den okända kunskapen får lärandeprocessen störst betydelse, då lärtillfället inte har ett bestämt mål. Hon förklarar att lärandet då utgår ifrån barnens intressen där nya vägar och möjligheter utforskas, då det inte finns ett rätt svar. Hon påpekar att det är genom det förhållningssättet som vi kan skapa en hållbar värld. I storyline arbetet finns inte heller ett förutbestämt mål eller ett rätt svar utan där får barnen genom sina egna reflektioner och idéer föra arbetet samt lärandeprocessen framåt. Då aktiviteterna i storyline arbetet har stor variation får alla barn möjlighet att visa sina starka sidor (Storyline, u.å.). Därmed blir storyline som pedagogisk metod ett arbetssätt som stärker barnens självförtroende och lär dem att reflektera, ta initiativ och våga pröva sina tankar och idéer. Jag anser att det skapar en lust att lära hos barnen då det gör att barnen vill utforska och söka sig ny kunskap, vilket även bidrar till hållbar utveckling då det handlar om att hitta nya lösningar.

Mitt eget lärande

Jag har lärt mig vad en storyline är, hur den skapas och syftet med storyline som metod. Jag har lärt mig att skapa ett arbete som bygger på öppna nyckelfrågor, att de utgör grunden för barnens lärande. Som pedagog är det viktigt att låta barnens tankar och idéer ta plats och låta dessa föra arbetet framåt istället för att ha ett slut mål som jag som pedagog vill uppnå. Det svåraste med uppgiften var att vi inte hade några barn att utgå ifrån när vi skapade vår storyline, då stor del av det bygger på barnens tankar och idéer. Jag upplever ändå att jag har fått förståelse för hur ett storyline arbete fungerar. En sak jag upplever som positivt med arbetssättet är att det går att koppla till vilket mål som helst i läroplanen. En storyline kan därmed bli utgångspunkt för ett tema eller projekt på förskolan, vilket gör att barnen blir delaktiga och får inflytande i verksamheten. Storyline har varit ett nytt men intressant sätt att arbeta på som jag gärna använder mig av i förskolan. 

Litteratur

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Petri, L. (2008). Mofflor och människor. Stockholm: Håll Sverige Rent. Från http://media.storyline.se/2012/08/mofflor-och-m%C3%A4nniskor.pdf. 

Storyline (u.å.) Hämtad 2016-01-02 från www.storyline.se 

Storyline "trailer"

Viridis har landat med sin rymdraket.

 Virids träffar Dina-Danne Daggmask. De diskuterar nedbrytning och pratar om skräpet i skogen.

 Viridis och Dina-Danne sorterar skräpet.

 Viridis träffar Frasse-fia Flyttfågel. De pratar om hur det är med skräp i andra länder.

Dina-Danne och Frasse-Fia tackar för hjälpen med skräpet och säger hejdå till Viridis.

Läroplansmål

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar:

• respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö. (s.8)

• utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,

• utvecklar sin förståelse för naturkunskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer...(s.10)

Våra mål: Att barnen ska lära sig om återvinning och nedbrytning både på lokal och global nivå.