I läroplanen för förskolan,
Lpfö98 (Skolverket, 2010), lyfts det fram att ”utforskande, nyfikenhet och lust
att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån
barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter” och ”flödet av barnens tankar
och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet.” (s. 9). Att
arbeta med Storyline som pedagogisk metod i förskolan kan möjliggöra dessa
aspekter av lärandet. Storyline är ett pedagogiskt arbetssätt där
lärandet sker genom en berättelse – en fiktiv verklighet med karaktärer som
barnen skapar, de involveras på så sätt och blir medskapare i arbetet som
följer, men också i sitt eget lärande (Ranweg, 2007). Jag tror att detta
arbetssätt kan öka barnens nyfikenhet och intresse för det som tas upp, som i
vårt fall källsortering, då barnen själva får vara delaktiga i det som sker. Det
möjliggör även aktiviteter som öppnar upp för bland annat kreativitet,
samarbete och ökad självkänsla. Den positiva självkänslans grundstenar är
nämligen tillhörighet, kompetens och att känna sig viktig (Sarathchandra,
2008), något jag vill mena att Storylinearbetet kan bidra till och lägger
mycket fokus kring.
Storylinemetoden utgår från
konstruktivismens teorier som bland annat innebär följande;
· Lärandet är något aktivt som den
lärande själv utför (dock i samspel). Det egna intresset och den egna fria
viljan är då en förrutsättning.
· Kunskap går inte att överföra
utan det är individen själv som konstruerar
sin egen kunskap i samspel med andra (Wretman, refererad av
Storyline, u.å.).
Under arbetet med storyline insåg
jag hur de öppna ”nyckelfrågorna”, frågor som ska driva arbetet framåt, var
svåra att hålla just öppna. Utmaningen,
och en lärdom jag tog med mig, var att inte styra arbetet för mycket och att
försöka undvika tankar som; ”detta tycker jag
att barnen ska lära sig”, ”detta är de nog intresserade av” eller ”så här får
de det rätta svaret”. Att vi använde
oss av fiktiva barn under arbetet kan dock har varit en bidragande faktor till
denna problematik. Barnens intresse och fria vilja är som sagt en
förrutsättning för barnets egna lärande (i enlighet med konstruktivismen), pedagogen finns med och medforskar,
stöttar och utmanar snarare än den som ”lär ut”. Jag har uppskattat de tankesätt och den kreativa processen som Storylinearbetet bidrar till och ser fram emot att använda mig av
Storyline som pedagogisk metod i mitt kommande yreksliv.
/Tove Pettersson
Referenser:
Ranweg, S. (2007), Vad är Storyline? Hämtad 2016-01-07,
från
Sarathchandra, K. (2008), Young children learning for sustainable
development through traditional culture. I I. Pramling Samuelsson & Y.
Kaga, The contribution of early childhood
education to a sustainable society. (s. 111-115)
Paris: UNESCO. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://unesdoc.unesco.org/images/0015/001593/159355e.pdf
Skolverket (2010), Läroplan för förskolan, Lpfö98. Hämtad
2016-01-08, från http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442
Storyline (u.å.) Teori. Hämtad 2016-01-06, från http://storyline.se/om-storyline/teori/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar